| Om Esther |
 |
|
|
| |
|
HUR DET BLEV EN "ESTHER"
|
|
I de flesta fall börjar det genom någon typ av uppenbarelse t.ex. en engelsk liten röd bil, i mitt fall en Sunbeam Alpine GT från 1963. Jag förstod inte fars argument. Inte ens då jag provsatt bilen och plaskade med fötterna på golvmattan.
|
|
|
En sommar, efter en sportbilsträff i Anderstorp, blev vi omkörda så det visslade. I en lång backe kom en platt liten bil med utstickande hjul i fyra hörn och två "skinnskallar" med fladdrande halsdukar.
|
|
|
Vi andra segade i backen med våra Sunbeamsoch MGB, med trean i läge och plattan i botten och funderade nog alla på vad en sportigare kam skulle kunna kosta. Efter en titt i plånboken bestämde vi raskt att det fick vänta några år till.
|
|
|
1983 hade den borgliga sidan hade lyckats få till något så fantastiskt som ett regelverk där man tilläts bygga en egen bil. Tanken på att äga en "Seven" växte till sig, och det passade nu en plånbok som fortfarande inte var så tjock.
|
|
|
Regelbok, 70 meter tunna rör, en gul MK I Escort, en Triumph, såg och svets mm införskaffades och snart var vi igång. Med ögonmått från diverse bilder växte det fram en "Seven" bil som kanske inte riktigt blev så likt originalet. En kväll blev den t.o.m så färdig att jag körde hem.
|
|
|
Stående under en presenning kan man undra var det var, Excelibure?? För lång för att vara en Seven. Så här efteråt tvekar man nästan att visa de gamla bilderna:
|
|
|
|
|
|
En kväll hälsade en ny bekant på med samma intresse. En titt under presenningen räckte för att trigga igång honom på samma spår. Efter en tid och jag åkte över till Öland för att se hur byggnationen fortskred. Wow på pricken likt en "Seven". Det vara bara att åka hem och börja om. 0-bilen fick respass och krängdes av för en symbolisk summa, dess öde är tyvärr okänt.
|
|
|
Tillbaks där vi startade med nya tag, mera rör och en vit Cortina. Bekantskapen med Tomas Andersson på Öland ökade och vi hjälptes åt att mecka hans bil färdig 85. Sommaren 86 blev höjdpunkten, två Esther är ute och leker på de Öländska småvägarna:
|
|
|
|
|
Om jag var den som började i Kalmartrakten genom att bygga 0-an, så var det Tomas Andersson som fick stil på det hela med spånskivan som ramen byggdes på.
|
|
|
Själv lutar jag mig tillbaka och minns. Nöjd med familj, jobb, hus och en Lotus Elan S4 från 1970. Att vara utan lukten av engelsk sportbil går inte!
|
|
|
Författare: Thomas Lexing
|
|
|
